Illustrationsbiennalen i Bratislava

Rekordstort svenskt deltagande

Fredagen den 15 oktober 2021 öppnade den 28:e illustrationsbiennalen (BIB) i Bratislava på Bratislava slott.  Det var ett ovanligt år, i sista minuten bestämde arrangörerna att låta juryn sammanträda digitalt på grund av ännu osäkra förhållanden med coronaviruset, samt att ställa in symposiet och den workshop för unga illustratörer som brukar äga rum. Det blev alltså en vernissagedag med mycket slovakisk press men utan illustratörer och utan den internationella publik som brukar besöka Bratislava i samband med festivalen.

Utställningen äger rum på Bratislava slott som reser sig över omgivningarna och är stadens främsta turistattraktion.

Utställningen i år visade verk från 340 illustratörer från 42 länder. I slottet visades också en utställning med den iranske illustratören Hassan Mousavi som fick Grand Prix 2019, samt den franska illustratören Albertine som vann HC Andersson-priset 2020

Biennalen startades 1960 som en inhemsk bokfestival men två år senare utvecklade man festivalen som ett sätt för de då tjeckoslovakiska illustratörerna att få ett internationellt nätverk. Festivalen stöds finansiellt av slovakiska staten samt banken Postova Banka och är tätt knuten till både UNESCO och IBBY.

Det är IBBY-organisationerna i respektive land som nominerar illustratörer till utställningen. På uppdrag av styrelsen i svenska IBBY föreslog undertecknad och Ulla Rhedin tio illustratörer varav åtta glädjande nog tackade ja. De svenska deltagarna var Sara Gimbergsson, Per Gustavsson, Lotta Geffenblad, Kristin Lidström, Maria Jönsson, Aron Landahl, Emilie Östergren och Marcus Gunnar Pettersson. Det är decennier sedan Sverige var representerat med så många illustratörer.

Jag var alltså en av få utländska besökare när jag i oktober besökte illustrationsbiennalen. 2015 var jag med i den internationella juryn och det var intressant att se vad som hänt sedan dess. Själva festivalen är sig lik, med alla länders bidrag i bokstavsordning – ordentligt skyddade bakom glas på grund av den stora mängd skolklasser som besöker utställningen. Min stora invändning efter 2015 var att själva böckerna inte fanns tillgängliga. Nu hade man uppenbarligen tagit till sig av den kritiken och lagt till ett litet bibliotek (med bibliotekarie!) där alla utställda verk fanns representerade.

De svenska böckerna i utställningens bibliotek.

För mig är detta väsentligt, jag förstår inte hur man kan se eller bedöma illustrationer utan tryck, en känsla av vad det är för slags text och så vidare. Här får man svaren på många frågor – riktigt abstrakta konstnärliga verk som man undrat över kanske hör hemma i en poesibok för unga vuxna.

Tyvärr vann inga av de svenska bidragen något pris, men det var också stor konkurrens från en mängd erfarna och namnkunniga illustratörer, såsom årets Peter Pan-vinnare Anete Melece från Lettland, Mirokomachico och Ryôji Arai (ALMA-priset år 2005) från Japan och Annmarie van Haeringen från Nederländerna, för att bara nämna några.

Det var alltså riktigt hög nivå på bidragen med många utpräglade personliga uttryck.

Vissa tendenser står sig – som att det är vanligt med konstgrafiska tekniker som screentryck och koppargrafik. Flera av de japanska bidragen är påtagligt måleriska och expressiva och traditionen med pillig surrealism/fantasi är stark i östra Europa. Det går att se att både Tjeckien, Slovakien och Polen har en egen tradition av grafisk form – där den grafiska formen är minst lika mycket arbetad som illustrationerna.

Måleriskt och expressivt omslag från Japan: Gotcha! av Seizmo Tashima.

Ur Until the Wear is Torn Off av Milan Stary, ett tjeckiskt exempel på serie i barnboksformat.

En tydlig trend sedan några år tillbaka är att kapitelböcker för äldre barn med riktigt mycket illustrationer blir allt vanligare. Då blir också övergången till serier och graphic novels mer flytande.

Ett exempel på detta var vinnaren av Grand Prix – festivalens mest prestigefyllda pris – som i år gick till spanska Elena Odriozola och boken Sentimientos encontrados (Mixed Feelings). Illustrationerna är gjorda med blyerts och i rutor. Formen, de serieliknande bilderna, gör att boken känns just som en graphic novel – vilket jag tycker passar det reflekterande ämnet väl. Det handlar om alla våra känslor; hur svartsjuka och avund, skam och skuld skiljer sig åt eller att fenomenet med fjärilar i magen kan vara både läskigt och underbart. Allt detta i dialog med de klassiska filosoferna. Boken är skriven av Gustavo Puerta Leisse.

Illustration ur Elena Odriozolas prisbelönade bok.

Elena Odriozola är från San Sebastian och har medverkat i över hundra böcker, många av dem översatta till flera språk, dock inte svenska. Vill man läsa mer om Elena finns IBBY Spaniens motivering till HC Andersenpriset att läsa på nätet.

Arrangörerna av BIB säger sig vara världens största okommersiella illustrationsfestival. Jag har funderat mycket på det, jag tycker själv att kommers är en ganska viktig del av att kunna hitta läsarna. Men förhoppningsvis kan utställningen bidra till att man uppmärksammar ett spännande konstnärsskap som annars inte har möjlighet att nå ut i bruset.

För en besökare av BIB så är den internationella överblicken den stora behållningen av besöket. Att upptäcka socialrealism från Kina, den stora mängden fantastiska illustratörer från Iran – eller varför inte från Finland som alltid överraskar med nya kreativa uttryck.

Text och foto: Helena Bergendahl


Publicerat

i

, ,

av