Årets peter Pan-pris, Bené den snabbaste hönan

För Bené är fotboll allt. Varje ledig stund tillbringar han med en boll. Hittar han ingen kompis att spela med så spelar han själv, eller med aporna. Men för Bené är fotboll inte bara en lek.

Årets Peter Pan-pristagarbok, Bené – snabbare än den snabbaste hönan, av Eymard Toledo, handlar om en pojke och hans familj i en liten by i Brasilien. Fotboll går som en röd tråd genom berättelsen. Men det handlar också om livet i byn, med kompisar, omkringspringande hönor och silkesapor som ibland snor bollen från Bené. 
Vi får också möta mamma som lagar den godaste feijoadan, Benés älsklingsrätt, och pappa som han får fiska med på söndagarna. Dessutom har familjen ett jobb som de hjälps åt med, att tillverka fotbollar. 

Skollov hos farmor

Författaren och illustratören Eymard Toledo är född och uppvuxen i Brasilien men bor sedan ett tjugotal år i Tyskland. Barndomens sommarlov tillbringade hon hos sin farmor i Ubá. Då en by i en grönskande region i sydöstra Brasilien, numera en stad. 
Det var när Eymard Toledos två söner var små som hon började berätta för dem om sitt hemland, för att de skulle få ta del av den kultur hon själv hade växt upp i. 

Via mejl berättar hon:
”Berättelsen om Bené kom jag på när jag skulle försöka jämföra hur barnen i Ubá levde jämfört med hur våra barn levde här i Tyskland. Varje sommar när vi var på semester i Ubá spelade våra barn fotboll med barnen på gatan. Barnen i Ubá sprang ofta barfota eller hade flipflops, ändå spelade de fotboll så bra. Det var härligt att alla kunde vara med och spela och att inte skorna var det viktigaste.”

Vardagssysslor

Byn, och livet där, är bokens grund. Vardagssysslor ska utföras, däribland jobbet med att tillverka fotbollar. Benés uppgift är att sy ihop bollarna. Han syr fyra eller fem om dagen och konstaterar stolt att sömmarna blir så släta att man inte kan känna dem med fingrarna. 

Men hans jobb är också att provspela bollarna. Det gör han gärna för han älskar att spela fotboll. Och han är snabb! Så snabb att han kan jaga ifatt och fånga en höna om det skulle behövas till middagen. 

Eymard Toledo hävdar att hon bara kan skriva om verkliga saker.
”Berättelsen om Bené är på riktigt. Inte just pojken Bené, men jag kände en familj i Ubá som tillverkade fotbollar. Som barn var jag imponerad av att barnen i den här familjen jobbade istället för att gå i skolan. Jag var till och med lite avundsjuk på att de kunde tjäna egna pengar, tills jag förstod att pengarna behövdes för familjens uppehälle.”

Texten är rakt och enkelt berättad. Men på ett par ställen är portugisiska ord insprängda. Orden ger både en extra färg åt språket och fungerar som bonusmaterial. Längst bak i boken förklaras de och där får man till exempel reda på vad maträtten feijoada innehåller. 

Bildkonstnär

Men texten är inte allt. Eymard Toledo säger själv att hon i första hand är bildkonstnär och det är bilderna som ger liv åt berättelsen. De är gjorda i collageteknik och gestaltar miljöer och karaktärer på ett mycket uttrycksfullt sätt. Med några få pennstreck läggs detaljer och ansiktsuttryck till som skapar dynamik. 

Eymard Toledo börjar alltid med bakgrunden. 
”Med himmel och mark om det ska bli ett landskap. Väggar och golv om scenen ska utspela sig inomhus. När jag har limmat fast bakgrunden på en bit kartong, bygger jag på med större saker som träd eller möbler, sedan mindre föremål innan jag lägger till människorna. De är som klippdockor som man kan röra armarna och benen på.”
Hon provar sig fram och placerar ut figurerna på olika ställen i bilden, testar om de ska sitta eller stå. När hon har bestämt sig klistrar hon fast dem och till sist gör hon deras kläder. 
”Kläderna adderar rörelse till pappersfigurerna. Genom att skrynkla, släta ut eller vika pappret skapar jag olika effekter så att människorna ser mer levande ut, nästan tredimensionella, och inte så platta.”

Eymard Toledo sparar papper som annars skulle kastas och använder det till sina collage. Det kan vara presentpapper, brödpåsar, chokladpapper och ibland en bit av en tidning eller ett gammalt foto. 
”Jag älskar verkligen papper”, säger hon. 

Och för läsaren är det roligt att upptäcka att golvplankorna i ett rum består av bitar av bruna papperspåsar för frukt, eller att bananerna i träden är just sådana klistermärken som brukar sitter på bananer.

Visade bara bilderna

Under fem år försökte Eymard Toledo att hitta ett tyskt förlag till sina böcker. Många förläggare tyckte att böckerna var bra men att de tyvärr inte passade in i deras utgivning. Så hon gav nästan upp. 
Men inför fotbolls-VM i Brasilien 2014 letade många förläggare efter brasilianska författare och Eymard Toledo fick kontakt med Baobab Books, ett schweiziskt förlag som blev intresserade av hennes bilder. För det var bara bilderna hon visade. Hon tyckte inte själv att hon kunde skriva. 
Förläggaren på Baobab såg dock att det fanns en berättelse i bilderna med Bené och uppmuntrade henne att skriva själv. Hon tog mod till sig, skrev texten och boken blev antagen! 

”Jag blev så glad”, säger hon. ”Baobab har gjort att mina berättelser har kunnat nå ut lite mer i världen.”

I början, när boken nyligen hade kommit ut, tyckte en del vuxna att den innehöll för lite spänning.
 ”Det stör mig inte. För mig är det viktigare att berätta om en vanlig pojkes liv än att skriva en äventyrsbok. Och barnen på mina uppläsningar har alltid varit entusiastiska.” 

Boken har förutom i de tyskspråkiga länderna kommit ut i Chile och Sverige. Men hittills har inget brasilianskt förlag visat intresse. 
”Kanske för att den handlar om en familj som är så fattig att barnen måste hjälpa till att tjäna pengar i stället för att gå i skolan. Sådana familjer existerar fortfarande men vissa vill inte tro det. Däremot är det många fler barn som går i skolan nu än tidigare.”

Eftersom prisutdelningen som skulle ha ägt rum på bokmässan i Göteborg i september blev inställd så har priset inte delats ut än. Men förhoppningsvis kommer Eymard Toledo till litteraturveckan i Stockholm i vecka 46, och då blir det både prisutdelning och workshop med barn!

Anna Bogaeus, medlem av styrelsen i IBBY Sverige

Artikeln har tidigare varit publicerad i Opsis Barnkultur

___________________________

Peter Pan-priset delas ut till en översatt bok som breddar och berikar den svenska barn- och ungdomsboksvärlden.
Priset instiftades år 2000 av IBBY Sverige och Bokmässan. Det ska gå till en översatt barn- eller ungdomsbok som har särskilda litterära kvaliteter och uppfyller ett eller flera av följande kriterier:

1. Den visar ett nytt eller i Sverige mindre känt författarskap.

2. Den kommer från ett land, språk eller en kultur som är mindre vanligt förekommande i den svenska utgivningen.

3. Den har ett innehåll som fokuserar på barn eller ungdomar i andra länder eller kulturer.