Kategoriarkiv: Artikel

Jella Lepman

Jella Lepman, ur IBBY Internationals arkiv

Artikeln har tidigare varit publicerad i Opsis Barnkultur

I dag lever miljontals barn på flykt under olidliga förhållanden. Nationalismen och rasismen växer sig starka. Hur kan vi som är engagerade i barnlitteratur och barnkultur tänka kring dessa utmaningar? Kanske kan vi kasta en blick bakåt i tiden och låta oss inspireras av Jella Lepman! 

Är inte namnet bekant? Det borde det vara. I ett Tyskland sönderslaget av andra världskriget var Jella Lepman upphovskvinnan till Internationale Jugendbibliothek (IJB) som öppnade redan 1949 i München och till IBBY som bildades 1952. 

IJB blev snabbt, och är fortfarande, en förebild för många barn- och ungdomsbibliotek runtom i världen och IBBY finns idag i fler än 70 länder. Under namnet ”Children in Crisis” stöder IBBY otaliga projekt runt om i världen som ger barn tillgång till böcker. Biblioteken i Gaza och på Lampedusa är bara några exempel. 

Läsestuga för arbetarbarn

Jella Lepman föddes i en tysk-judisk familj i Stuttgart år 1891. Fadern var fabrikör och hans politiskt liberala övertygelse formade i mycket Jellas egen syn på världen. Efter avslutad skolgång startade hon redan som 17-åring en läsestuga för barnen till arbetarna på en lokal fabrik. 

Jella Lepman gifte sig tidigt med en tysk-amerikansk man som dog i början av 20-talet. Som änka med två små barn försörjde hon sig under 20- och 30-talet som journalist och gav också ut några barnböcker. 1936 flydde hon Tyskland för att under kriget verka i London, där hon bland annat arbetade som journalist för BBC.

När kriget tog slut 1945 övertalades Jella Lepman av den amerikanska ockupationsmakten att flytta tillbaka till Tyskland med ett alldeles speciellt uppdrag. Amerikanerna ville ”återuppfostra” den tyska allmänheten och Lepman anlitades för att ge råd om hur man skulle kunna påverka kvinnor och barn att överge sina nazistiska föreställningar. Hon fick majors rang och stor handlings- och rörelsefrihet under USA:s beskydd, då arbetet utfördes i den amerikanska sektorn. 

Ett sönderbombat Berlin 1945 Foto: A. Wilkes, Imperial War Museum

Outtröttlig energi

Villkoren för Tysklands barn var fruktansvärda efter kriget, fullt jämförbara med situationen i dagens Syrien. Bristen på mat, bostäder och skolor var stor. Många barn saknade föräldrar och hade tvingats överge sin hemort. 

Jella Lepman ville ge de tyska barnen hopp, framtidstro och en demokratisk grundsyn och tänkte att barnlitteratur och -kultur här kunde spela en viktig roll. Men en förutsättning var förstås att barnen fick ta del av böcker som inte var förgiftade av nazistisk ideologi. 

Med outtröttlig energi, ett övertygande sätt och med goda kontakter både hos den amerikanska ockupationsmakten och hos tyska vänner och författare lyckades hon redan 1946 organisera en stor internationell bokutställning i München, där barnen fick bläddra och läsa i böckerna. Utställningen turnerade sedan till flera städer i Tyskland. 

Jella Lepman hade inför utställningen skrivit brev till förläggare och institutioner i tjugo länder och bett om barnböcker med tonvikt på bilderböcker. Hon mötte stort gensvar och böckerna hon fick blev sedan grundbeståndet för barn- och ungdomsbiblioteket i München.

Öppna hyllor

Vid ett besök i USA hade Jella Lepman mött representanter för American Library Association och inspirerats av de amerikanska bibliotekens barnverksamhet.När biblioteket i München öppnade (med finansiellt stöd från Rockefeller Foundation och aktivt stöd från bland annat Eleonor Roosevelt) introducerade hon det amerikanska arbetssättet. Här skulle finnas öppna hyllor, sagostunder, boksamtal och barnkulturverksamhet på hemmaplan. Detta mötte bitvis mycket motstånd hos den tyska bibliotekariekåren, men Lepman lyckades genomdriva sina idéer. 

Jella Lepman trodde starkt på barns och ungdomars öppna sinne och skaparkraft, något som återspeglades i bibliotekets verksamhet. Här fördes samtal om framtid och fred. Här genomfördes skapande verksamhet som barn och unga själva var med om att initiera. 

Idag är det både ett aktivt bibliotek för barn och ungdom i München med omnejd och ett viktigt internationellt forskningscenter för barn- och ungdomslitteratur.  

Internationell förståelse

1951 bjöd Lepman in till en internationell konferens ”International Understanding Through Children’s Books”. Ett 60-tal deltagare från barnboksvärlden förväntades, men 250 kom! Det var författare, förläggare, pedagoger, bibliotekarier från 26 länder som alla ville bidra till att barnböcker kunde spridas mellan språk och kulturer. 
På Namn och Nytt-sidan i DN den 30 november 1951 berättar förlagsmannen Hans Rabén om nämnda konferens. 

”Med de goda barnböckernas hjälp försöker man omskola den tyska ungdomen”, säger han. 

Han är positiv till initiativet som tagits av ”energiknippet” Jella Lepman och hoppas att man under mottot internationell förståelse genom barnböckerna ska kunna sprida ”oundgängliga böcker” till världens barn. 
Under konferensen bildades en kommitté och 1952 grundades International Board on Books for Young People, IBBY, då kallat Internationella Ungdomsboksrådet, av bland annat Astrid Lindgren.

Det Jella Lepman uträttade för barn med barnlitteratur och barnkultur är och förblir enastående och uppfordrande! Hennes arbete och anda kan sammanfattas i det motto som även IBBY arbetar enligt: Ge dem böcker ge dem vingar

Okänd fotograf, ur Rabén & Sjögrens arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria. Bilden är beskuren.

IBBYs tidiga år i Sverige

1956 ordnades IBBYs fjärde internationella konferens i Stockholm. En viktig punkt på programmet var utdelandet av HC Andersenpriset. Bland de fem jurymedlemmarna fanns Elsa Olenius. 
Astrid Lindgren hade varit en av kandidaterna till priset, för ”Mio min Mio”, men några i juryn tyckte att den var för grym och inte tillräckligt i HC Andersens anda. I stället valdes Eleonor Farjeons ”Det lilla bokrummet”. 
I samband med konferensen ordnades en internationell sagostund där Astrid Lindgren och Torbjörn Egner framträdde tillsammans med Philippa Pearce och Liza Tetzner. Till ny president för organisationen valdes förläggaren Hans Rabén. 
Konferensen 1956 och valet av Hans Rabén till president tyder på att IBBY i Sverige startat sitt arbete redan tidigt på 50-talet, men vi har inte kunnat hitta några dokument från den perioden. Kanhända har någon av Opsis läsare kunskap om hur detta gick till. 

/Ulla Hjorton, tidigare ordförande i IBBY Sverige

Källor:
Lepman, Jella; A bridge of children’s books

Artiklar i Bookbird: 2002 julinumret av Eva-Maria Metcalf,  2010 januari- och julinummer av Liz Page, samt i nr 4 2017 av Valerie Coghlan

DN:s Namn och Nytt sida 1951-11-30, 1956-09-12, 1956-09-15 samt 1956-09-16

I hennes egen lättlästa bok A Bridge of Children´s Books kan vi läsa om hur hon under den amerikanska ockupationsmaktens beskydd och med stark motivation byggde upp IJB och hur hon startade IBBY, verksamheter som än idag kämpar för barns rätt till läsning och kultur också i krig och kris. 

Vem tar ansvar för Internationella Biblioteket?

Internationella biblioteket (IB) i Stockholm är inte bara ett kommunalt folkbibliotek, utan det har även ett nationellt uppdrag från regeringen, genom Kungliga biblioteket, att stödja alla landets folkbibliotek med rådgivning om och tillgång till mångspråkig litteratur och media. Denna funktion hotas nu av Stockholms stads nedskärningsbeslut som bland annat innebär en flytt och splittring av IB:s personal.

Stockholms stads beslut innebär att IB:s bokbestånd delas upp på två enheter och de språkkunniga bibliotekarierna sprids över olika bibliotek i Stockholm. Personalens fortsatta arbete med bokbeståndet är dessutom ovisst och det kommer att saknas en samordnande chef för verksamheten.

Redan idag beskriver Kungliga biblioteket det nationella stödet till mångspråkig litteratur i hela landet som otillräckligt. Bibliotekarier på IB vittnar om att nedskärningarna riskerar att förvärra situationen. Arbetet med den mångspråkiga samlingen böcker blir nästintill omöjlig att upprätthålla och samordna, vilket kan få allvarliga konsekvenser för hur väl IB fungerar som nationellt kompetenscentrum för mångspråkig litteratur.

IB:s nationella uppdrag verkar ha fallit mellan stolarna när det blågröna styret i Stockholms fattade beslut om IB. Viljan att genomföra snabba besparingar har gjort att IB:s roll att förse hela landet med mångspråkig litteratur och kompetens har förbisetts. Nedskärningarna på IB rubbar själva grunden för utvecklingen av mångspråksarbetet på landets alla bibliotek.

På lokal nivå är förvirringen stor vad gäller IB:s nationella uppdrag och dess framtida utformning, och de inblandade parterna skyller på varandra. Stockholms stad hänvisar till Kungliga biblioteket som garant för att det nationella uppdraget inte hotas samtidigt som Kungliga biblioteket menar att Stockholms stad försäkrat att den nationella funktionen inte påverkas av flytten. Ingen av dem har genomfört en ordentlig analys av konsekvenserna för det nationella uppdraget. Vem tar egentligen ansvar?

Det yttersta ansvaret för det nationella uppdraget ligger hos regeringen, där frågan verkar ha hamnat i periferin. IB får sitt nationella uppdrag från Kungliga biblioteket under Utbildningsdepartementet, där Matilda Ernkrans är ansvarig minister. Samtidigt finns huvudansvaret för biblioteksfrågor hos kulturminister Amanda Lind som nyligen har fått ett förslag till ny nationell biblioteksstrategi på sitt bord. I den nationella biblioteksstrategin föreslås att mångspråkig biblioteksverksamhet ska få ett ökat anslag med 20 miljoner kronor per år. Därför är det ännu mer uppseendeväckande att Stockholm stad vill skära ner på mångspråkig biblioteksverksamhet genom att splittra bokbestånd och personal. 

Frågan om tillgång till mångspråkig litteratur för hela landet är alltför viktig för att falla mellan stolarna. Därför ställer vi ansvariga politiker följande frågor:

Kan Jonas Naddebo, kulturborgarråd (C) i Stockholm, garantera att det nationella uppdraget inte påverkas negativt av flytten och splittringen av personal? Har Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning (S), försäkrat att IB:s nationella uppdrag kommer att kunna uppfyllas efter nedskärningarna?
Hur ser Amanda Lind, kulturminister (MP), på att beslutet om nedskärningar på IB går stick i stäv med hennes egen utrednings förslag om att stärka mångspråkiga bibliotek?
Regeringen behöver koppla grepp om frågan om mångspråkig litteratur i Sverige. Det måste vara tydligt vem som tar ansvar. Nedskärningarnas effekter på det nationella uppdraget måste utredas och förslagen i den nationella biblioteksstrategin behöver beaktas. Den statliga medfinansieringen till Internationella biblioteket bör öka. Än finns det tid att göra om och göra rätt.

Johanna Salmi, Rädda Internationella biblioteket

Carl Lindén, Rädda Internationella biblioteket

Grethe Rottböll,
ordförande Sveriges Författarförbund

Pia Gradvall,
ordförande Dramatikerförbundet 

Åsa Lind
författare och ledamot i Svenska Barnboksakademin

Margaretha Ullström,
ordförande International Board on Books for Young People Sverige

Böcker är en outtömlig källa till frihet!

MindrebildurTOM

Bilden är från Boken om Tom som finns på svenska i översättning av Helena Vermcrantz, Förlaget Hjulet

Ett möte med den brasilianske illustratören och författaren Andre Neves. Artikeln har varit publicerad i Opsis Barnkultur. 

Det är i slutet av årets internationella barnboksvecka och det har varit en intensiv vecka. Vi träffas i hotellobbyn, tolken är lite försenad.  André talar knackig engelska så vi konverserar med enstaka ord. Jag tar fram boken Tom som är den enda som finns utgiven på svenska (Förlaget Hjulet, i översättning av Helena Vermcrantz) Vi är bägge illustratörer, vi tittar på bilderna och pekar och jag frågar -Teknik? André svarar: -Akryl! Collage! Ingen dator! Han visar med händerna att originalen är stora, säkert 30% större än i tryck.

Sen kommer tolken och vi kan förstå varann lättare. Vi pratar om barnboksmässan i Bologna. André som är utbildad i bland annat Italien är där varje år. Han illustrerade sin första bok -95 men det var inte förrän 2001 som han började skriva själv, och nu har han illustrerat runt 80 titlar och räknas till en av Brasiliens mer välkända bilderboksmakare. Nuförtiden tackar han nej till att illustrera andras manus, han vill koncentrera sig på sina egna. -Det är också lättare att bli utgiven då, säger André, förlagen föredrar en enda upphovsman.

Tom kom ut i Brasilien 2012. Det är en filosofisk bok om en pojke som kanske har autistiska drag, eller bara helt enkelt väldigt inne i sin egen värld, och hur omvärlden försöker nå honom. Jag associerar till Gro Dahle och Svein Nyhus bok Snäll – Det kan vara det symboliska och tekniskt skickliga sättet att arbeta med bilder, eller att det är en berättelse som berör existentiella och psykologiska problem. Det är kontrastrikt men samtidigt lätt och luftigt. Ljusa målade pastellfärger och mörka grå träd i collageteknik placerar Tom i en drömsk odefinierad miljö utan djup där man inte riktigt vet vad som är på riktigt. Fortsätt läsa Böcker är en outtömlig källa till frihet!