OBS! digitalt årsmöte på torsdag!

Hej!

Snart är det årsmöte 2020! Alla som anmält sig till torsdagens årsmöte ska nu ha fått en kod. Mejlen skickades idag, tisdag den 20:e efter  13.00. Om du inte har fått koden så meddela oss genom mejl till info@ibby.se så skickar vi koden en gång till.
Zoom-rummet öppnar kl. 17.00, och årsmötet startar kl. 17.30. Vi räknar med att mötet pågår ungefär  en timme. 
Glömde du meddela ditt deltagande? Det finns fortfarande platser kvar i vårt mötesrum så anmäl dig gärna senast  under morgondagen – onsdag den 21:e oktober –  med mejl till info@ibby.se.

Ny bok av Gunilla Lundgren om romska barn – samtidigt en hyllning till Pippi Långstrump

Det romska skrivprojekt som Gunilla Lundgren driver i Rinkeby har i år resulterat i en fjärde bok, Min mamma är en ängel. Boken är en utvidgning och omarbetning av Pippi i Rinkeby, radions höstlovsprogram 2018. Liksom de  tidigare böckerna i serien – Askungen i Rinkeby, Daniels dag och Glad Påsk  har Gunilla skrivit boken tillsammans med Le Glaténge Pen Club – De romska barnens skrivarklubb i Rinkeby. Amanda Erikssons illustrationer har också vuxit fram i samarbete med barnen. Varje bok brukar firas med ett festligt boksläpp på biblioteket i Rinkeby, men så blev det tyvärr inte i år på grund av pandemin.

I boken skildras mötet och vänskapen mellan två 10-åriga romska flickor, Angelica som bor med sin stora trygga familj i Rinkeby och Flori från Rumänien som kommit till Sverige för att tigga och bor ensam i en skrotbil. När Flori väljer sig ett svenskt namn blir det Pippi och på så sätt blir boken också en hyllning till Pippi Långstrump. I likhet med Pippi är Flori fantasifull och påhittig, orädd och snäll. Hennes mamma är död och pappan är försvunnen och nu när hon följt med sin faster till Sverige vill hon leta efter honom. Det är en både spännande och rolig berättelse om de två romska fickorna med olika bakgrund som blir kompisar och hittar på olika saker tillsammans. Men för att få ihop pengar till farmor i Rumänien måste Flori också hinna samla tomburkar och tigga. I slutet av boken finns en ordlista med ord och meningar på svenska och de romska dialekterna kelderash och arli.

Våren 2019 var det boksläpp av den rumänska/romska versionen av Glad Påsk i Barnens romska bibliotek i Bukarest i samband med bibliotekets treårsjubileum. Gunilla Lundgren är initiativtagare till biblioteket som ligger i ett förotsområde med många romska familjer. Läs mer om biblioteket och besöket där http://ibby.se/2019/06/04/barnens-romska-bibliotek/

Delar av överskottet från boken kommer att gå till det här biblioteket och till SOS Barnbyn i Bukarest där många romska barn bor.

Min mamma är en ängel har fått fina recensioner, bl a hos Bibliotekstjänst vilket förhoppningsvis medför att boken köps in till många bibliotek och att den på så sätt får den spridning den verkligen förtjänar. En annan bok som handlar om romska barn är Jordgubbsbarnen av Sara Olausson från 2019. Där får vi i stället läsa om barnen som lämnas i Rumänien när föräldrarna ser sig tvungna att resa iväg för att tigga. Dessa båda tänkvärda kapitelböcker passar utmärkt för både egen läsning och högläsning.

/Pia Cronholm

Årets peter Pan-pris, Bené den snabbaste hönan

Den svenska utgåvan gavs ut av Karavan förlag 2019 i översättning av Björn Eklund

För Bené är fotboll allt. Varje ledig stund tillbringar han med en boll. Hittar han ingen kompis att spela med så spelar han själv, eller med aporna. Men för Bené är fotboll inte bara en lek. (

Årets Peter Pan-pristagarbok, Bené – snabbare än den snabbaste hönan, av Eymard Toledo, handlar om en pojke och hans familj i en liten by i Brasilien. Fotboll går som en röd tråd genom berättelsen. Men det handlar också om livet i byn, med kompisar, omkringspringande hönor och silkesapor som ibland snor bollen från Bené. 
Vi får också möta mamma som lagar den godaste feijoadan, Benés älsklingsrätt, och pappa som han får fiska med på söndagarna. Dessutom har familjen ett jobb som de hjälps åt med, att tillverka fotbollar. 

Skollov hos farmor

Författaren och illustratören Eymard Toledo är född och uppvuxen i Brasilien men bor sedan ett tjugotal år i Tyskland. Barndomens sommarlov tillbringade hon hos sin farmor i Ubá. Då en by i en grönskande region i sydöstra Brasilien, numera en stad. 
Det var när Eymard Toledos två söner var små som hon började berätta för dem om sitt hemland, för att de skulle få ta del av den kultur hon själv hade växt upp i. 

Via mejl berättar hon:
”Berättelsen om Bené kom jag på när jag skulle försöka jämföra hur barnen i Ubá levde jämfört med hur våra barn levde här i Tyskland. Varje sommar när vi var på semester i Ubá spelade våra barn fotboll med barnen på gatan. Barnen i Ubá sprang ofta barfota eller hade flipflops, ändå spelade de fotboll så bra. Det var härligt att alla kunde vara med och spela och att inte skorna var det viktigaste.”

Vardagssysslor

Byn, och livet där, är bokens grund. Vardagssysslor ska utföras, däribland jobbet med att tillverka fotbollar. Benés uppgift är att sy ihop bollarna. Han syr fyra eller fem om dagen och konstaterar stolt att sömmarna blir så släta att man inte kan känna dem med fingrarna. 

Men hans jobb är också att provspela bollarna. Det gör han gärna för han älskar att spela fotboll. Och han är snabb! Så snabb att han kan jaga ifatt och fånga en höna om det skulle behövas till middagen. 

Eymard Toledo hävdar att hon bara kan skriva om verkliga saker.
”Berättelsen om Bené är på riktigt. Inte just pojken Bené, men jag kände en familj i Ubá som tillverkade fotbollar. Som barn var jag imponerad av att barnen i den här familjen jobbade istället för att gå i skolan. Jag var till och med lite avundsjuk på att de kunde tjäna egna pengar, tills jag förstod att pengarna behövdes för familjens uppehälle.”

Sommarlov i Ubá

Texten är rakt och enkelt berättad. Men på ett par ställen är portugisiska ord insprängda. Orden ger både en extra färg åt språket och fungerar som bonusmaterial. Längst bak i boken förklaras de och där får man till exempel reda på vad maträtten feijoada innehåller. 

Bildkonstnär

Men texten är inte allt. Eymard Toledo säger själv att hon i första hand är bildkonstnär och det är bilderna som ger liv åt berättelsen. De är gjorda i collageteknik och gestaltar miljöer och karaktärer på ett mycket uttrycksfullt sätt. Med några få pennstreck läggs detaljer och ansiktsuttryck till som skapar dynamik. 

Eymard Toledo börjar alltid med bakgrunden. 
”Med himmel och mark om det ska bli ett landskap. Väggar och golv om scenen ska utspela sig inomhus. När jag har limmat fast bakgrunden på en bit kartong, bygger jag på med större saker som träd eller möbler, sedan mindre föremål innan jag lägger till människorna. De är som klippdockor som man kan röra armarna och benen på.”
Hon provar sig fram och placerar ut figurerna på olika ställen i bilden, testar om de ska sitta eller stå. När hon har bestämt sig klistrar hon fast dem och till sist gör hon deras kläder. 
”Kläderna adderar rörelse till pappersfigurerna. Genom att skrynkla, släta ut eller vika pappret skapar jag olika effekter så att människorna ser mer levande ut, nästan tredimensionella, och inte så platta.”

Inlagebild ur boken

Eymard Toledo sparar papper som annars skulle kastas och använder det till sina collage. Det kan vara presentpapper, brödpåsar, chokladpapper och ibland en bit av en tidning eller ett gammalt foto. 
”Jag älskar verkligen papper”, säger hon. 

Och för läsaren är det roligt att upptäcka att golvplankorna i ett rum består av bitar av bruna papperspåsar för frukt, eller att bananerna i träden är just sådana klistermärken som brukar sitter på bananer.

Visade bara bilderna

Under fem år försökte Eymard Toledo att hitta ett tyskt förlag till sina böcker. Många förläggare tyckte att böckerna var bra men att de tyvärr inte passade in i deras utgivning. Så hon gav nästan upp. 
Men inför fotbolls-VM i Brasilien 2014 letade många förläggare efter brasilianska författare och Eymard Toledo fick kontakt med Baobab Books, ett schweiziskt förlag som blev intresserade av hennes bilder. För det var bara bilderna hon visade. Hon tyckte inte själv att hon kunde skriva. 
Förläggaren på Baobab såg dock att det fanns en berättelse i bilderna med Bené och uppmuntrade henne att skriva själv. Hon tog mod till sig, skrev texten och boken blev antagen! 

”Jag blev så glad”, säger hon. ”Baobab har gjort att mina berättelser har kunnat nå ut lite mer i världen.”

I början, när boken nyligen hade kommit ut, tyckte en del vuxna att den innehöll för lite spänning.
 ”Det stör mig inte. För mig är det viktigare att berätta om en vanlig pojkes liv än att skriva en äventyrsbok. Och barnen på mina uppläsningar har alltid varit entusiastiska.” 

Boken har förutom i de tyskspråkiga länderna kommit ut i Chile och Sverige. Men hittills har inget brasilianskt förlag visat intresse. 
”Kanske för att den handlar om en familj som är så fattig att barnen måste hjälpa till att tjäna pengar i stället för att gå i skolan. Sådana familjer existerar fortfarande men vissa vill inte tro det. Däremot är det många fler barn som går i skolan nu än tidigare.”

Eftersom prisutdelningen som skulle ha ägt rum på bokmässan i Göteborg i september blev inställd så har priset inte delats ut än. Men förhoppningsvis kommer Eymard Toledo till litteraturveckan i Stockholm i vecka 46, och då blir det både prisutdelning och workshop med barn!

Anna Bogaeus, medlem av styrelsen i IBBY Sverige

Artikeln har tidigare varit publicerad i Opsis Barnkultur

___________________________

Peter Pan-priset delas ut till en översatt bok som breddar och berikar den svenska barn- och ungdomsboksvärlden.
Priset instiftades år 2000 av IBBY Sverige och Bokmässan. Det ska gå till en översatt barn- eller ungdomsbok som har särskilda litterära kvaliteter och uppfyller ett eller flera av följande kriterier:

1. Den visar ett nytt eller i Sverige mindre känt författarskap.

2. Den kommer från ett land, språk eller en kultur som är mindre vanligt förekommande i den svenska utgivningen.

3. Den har ett innehåll som fokuserar på barn eller ungdomar i andra länder eller kulturer.


Eymard Toledo har ofta workshops där barn får experimentera och jobba med papperscollage

Foto: Sarah Wildeisen

IBBYs ordförande bjuder in till digitalt årsmöte

Kära IBBY-medlemmar!
Styrelsen har beslutat att genomföra det uppskjutna

årsmötet digitalt den 22 oktober kl. 17.30-18.30.
Du behöver ha tillgång till ZOOM.
Anmälan om deltagande sker till vår mejl:
info@ibby.se senast den 17:e oktober.
De som anmäler sig får en kod till mötesrummet den 20:e oktober
Mer information kommer, och aktuella handlingar kommer snart att skickas ut till alla medlemmar!
Hoppas att vi är många som kan delta i vår uppskjutna årsmöte!
Vi håller avstånd och vi håller ut!
Med vänliga hälsningar
Margaretha

Scarves for IBBY


Original artwork: Farshid Mesghali

Se hit – tio av världens mest kända illustratörer, alla vinnare av Hans Christian Andersen-medaljen har skapat originalverk till var sin sidenscarf för att stötta IBBYs arbete i hela världen. De kommer att börja säljas den 2 september och kostar 200 USD styck och finns i en begränsad upplaga – 50 ex/motiv. Alla inkomster går till IBBYs arbete för att ge barn tillgång till böcker och läsande.

Illustratörerna är Albertine, Quentin Blake, Robert Ingpen, Roberto Innocenti, Roger Mello, Farshid Mesghali, Igor Oleynikov, Květa Pacovksá, Peter Sís and Lisbeth Zwerger.

Läs mer och se fler bilder HÄR

Vi minns Sven Hallonsten

Tidigare redaktören för IBBY Sveriges tidskrift IBBY-bladet,  Sven Hallonsten,  avled i slutet av maj efter en tids sjukdom, 78 år gammal. Hans internationella engagemang var stort och under flera år var han engagerad i IBBY Sverige. Tillsammans med Britt Isaksson gav han ut boken Världens barnboksförfattare från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern-en guldgruva för den som söker uppgifter om författare från dessa världsdelar. IBBY Sveriges tankar går nu till hans nära och kära; hustrun Inga Lundén och döttrarna Sara och Hanna.
/Margaretha Ullström, ordförande i IBBY Sverige

Ion Creanga – det moldaviska barnbiblioteket


Inredning formgiven av Tor Svae Foto: Ion Creangas arkiv

Följ med till Ion Creanga, ett bibliotek för barn upp till 16 år, deras vuxna, pedagoger, studenter, forskare, bibliotekarier och läsfrämjare. Här erbjuds ett varierat programutbud med konferenser, tävlingar och festivaler. 

Ion Creanga National Children’s Library är Moldaviens nationella barnbibliotek och center för barnlitteratur, uppkallat efter den rumänske författaren Ion Creanga. Det invigdes i Chisinau, Moldaviens huvudstad, i oktober 1944 och firade 75 årsjubileum 2019. 
Biblioteket leddes från 1970-talet och ända fram till 2019 av Claudia Balaban, en sann pionjär. Hon har nu dragit sig tillbaka och hennes vice direktör och parhäst sedan många år, Eugenia Bejan, driver verksamheten. Utan dessa två kvinnors uthållighet och engagemang hade inte barnbiblioteksverksamheten i Moldavien varit vad den är idag.
”Genom att möta berättelser får barnen ord och lär sig språket bättre”, har Eugenia Bejan sagt. ”Vi måste läsa högt för barnen, varje dag. Både lyrik och prosa. Då skapar de också egna berättelser. Det är livsnödvändigt för barn att få njuta av texten, av läsandet.” 

Intensiv verksamhet

Trots stora utmaningar bedriver man intensiv verksamhet. Kunskap om barnlitteratur och läsfrämjande verksamhet sprids över hela landet genom mobila aktiviteter och oförtrutet och entusiastiskt utvecklar och breddar man bibliotekets nätverk, nationellt och internationellt. 
Biblioteket har haft nära samarbeten med bland annat Japan, USA och Sverige. Det sju år långa och rikstäckande projektet ”Novateca” sponsrat av Bill & Melinda Gates Foundation ledde till att utrusta biblioteket (och totalt ca 1000 bibliotek i hela Moldavien) med ny teknisk utrustning som bättre kan möta medborgarnas behov av information. 
I samarbete med Japans ambassad köptes också en bokbuss in. Här blev Moldaviens begränsade storlek en fördel, bokbussen har en räckvidd som sträcker sig över hela landet.

Foto: Ion Creangas arkiv

Ansiktslyftning

2009 fick barnboksavdelningen på biblioteket en rejäl ansiktslyftning tack vare ett projekt/samarbete med Svenska institutet. De första trevande kontakterna togs redan 2007 och senare har projektet vidgats till att innefatta många ytterligare organisationer.
Sylvia Augustinsson, projektledare på Svenska institutet, drev samarbetet framåt från Sveriges sida.
”Det roligaste är att se att bibliotekets ledning sett behov av internationella kontakter, något som idag är självklart i internationella bibliotekssammanhang”, berättar hon. 
”De har skapat sig ett internationellt kontaktnät som säkert varit viktigt för bibliotekets utveckling när den nationella supporten inte varit den bästa. I våra första kontakter mötte vi ett bibliotek som behövde de mesta. Vi hjälpte till, men vi tog aldrig över utan såg de moldaviska kollegorna som kompetenta bibliotekarier.”   

Uppfräschningen bestod i att barnavdelningen fick ett helt nytt utseende med en mer barnvänlig framtoning. Scenografen Tor Svae anlitades av Svenska institutet för att formge avdelningen. 
All inredning producerades i Sverige, fraktades sedan ner och monterades på plats. Resultatet blev en miljö som förhoppningsvis skulle fungera både inbjudande för de små besökarna och funktionellt för de anställda.

Dystra lokaler

Barnboksförfattaren Ulf Nilsson har besökt Chisinau och biblioteket fler gånger och även träffat Claudia Balaban och Eugenia Bejan under deras många besök i Stockholm.
”Jag bjöds till Moldavien för tjugo år sedan i samband med en Astrid Lindgren-utställning som hette Meet the Child”, berättar Ulf Nilsson. 
”Det var ett otroligt fattigt land, märkt av gammalt sovjetiskt tänkande. På konferensen var det så kallt inomhus att alla hade ytterkläderna på. Men det serverades goda skinksmörgåsar och bibliotekschefens hembryggda vin som hon tappat på tvåliters Coca Cola-flaskor.”
Ulf Nilsson betonar att Claudia Balaban och Eugenia Bejan ville sprida nya tankar till lärare och bibliotekarier, de ville få till stånd ett nytt sätt att möta barn.
”När barn mötte författare skulle gubben (för det var oftast en gubbe) inte sitta som en pösmunk och läsa högt från ett podium bakom en blombukett, tyckte de. Författare skulle tala på barnens nivå, uppmuntra dem att läsa och skriva själva och våga ta för sig.”
Biblioteket hade en skruttig budget, påpekar Ulf Nilsson, men Claudia Balaban och Eugenia Bejans engagemang var stort.
”Första gången jag kom dit hade barnavdelningen dystra lokaler med åldriga volymer. Men Tor Svae gjorde om alltihop till ett glatt, vänligt och barnsligt kryp-in! Jag hade turen att få vara med på den glada invigningen. Till sist blev biblioteket ett ställe där bibliotekarier och lärare kunde meet the child.”

Böcker och modern informationsteknik i samverkan
Foto: Ion Creangas arkiv

Progressiv bibliotekslag

Moldavien är ett fattigt land i Europas utkant, med instabilt politiskt läge. Under senare år har man dock försökt närma sig Europa och EU och samtidigt distansera sig från Ryssland (Moldavien tillhörde i två omgångar Sovjetunionen). År 2017 fick man en ny och progressiv bibliotekslag. I och med den nya lagen fick Ion Creanga en stärkt position som utvecklingscentrum för innovativ barn- och ungdomsverksamhet.
Inga Lundén var svensk bibliotekskonsult på plats i Moldavien och hjälpte till vid framtagandet av lagen. Hon menar att den ger Ion Creanga en nyckelroll.
”Genom att vara inspiration och kunskapscentrum för landets bibliotekarier, så vill man ge Moldaviens barn tillgång till tidig läsning, lärande och fantasi. Det är ett tufft och stort uppdrag i ett land, som är rikt på möjligheter men saknar de flesta av våra resurser. Att prioritera uppgifterna och att arbeta professionellt är något av det medarbetarna i Ion Creanga lär ut.”

En alldeles särskild plats

Det råder ingen tvekan om att Ion Creanga är ett speciellt bibliotek – och att det fyller många viktiga funktioner. Det är förstås en alldeles särskild plats för barnen och de unga i Chisinau, med ett rikt barnbibliotek som knyter ihop sagovärldarna från Moldavien med resten av världen. En trappa upp finns också ett digitalt labb och en bokklubb för de litet äldre. 
”Dagens barnböcker ska inte tävla mot, utan samverka med informationsteknologin”, som Claudia Balaban sagt.
Men målgruppen är inte bara barn och ungdomar. På övervåningen finns också ett relativt nybyggt utbildningscentrum där Ion Creanga fyller sin uppgift som inspiration och kunskapsgenerator för landets bibliotekarier – något som bidrar till att ge biblioteket en viktig roll för den fortsatta utvecklingen i Moldavien. 

Klara Svae, medlem av styrelsen i IBBY Sverige

Den Moldaviska sektionen av IBBY grundades 1996 i Ion Creanga National Children’s Library. Sedan 1997 är Moldavien en fullvärdig medlem av IBBY. Ordförande är Eugenia Bejan.

Foto: Stela Popa


Internationella barnboksdagen

Andersen pappfigur från NordSüd Verlag 

 I dag, 2 april, på H.C. Andersens födelsedag, firas runt om i världen den Internationella Barnboksdagen för att lyfta fram barnlitteratur, alla fantastiska böcker, deras författare och illustratörer och, inte minst, för att på olika sätt inspirera till läsning.
Under andra, mindre oroliga och drabbande, omständigheter firas dagen världen över på bibliotek och skolor med kreativa, lustfyllda publika arrangemang för barn och deras vuxna. 
I år känns det angeläget att sätta fokus på den enskilda läsningen, på högläsningen och lyssnandet. 

Varje år, sedan 1967, utses ett IBBY-värdland för den Internationella Barnboksdagen som bestämmer tema för dagen och ger i uppdrag åt en författare att skriva ett brev med hälsning till alla världens barn och åt en illustratör att formge en affisch. 
I år är IBBY Slovenien värd med temat ordhunger. Brevet är skrivet av författaren Peter Svetina och Damijan Stepančičhar illustrerat affischen. Andemeningen i Peter Svetinas brev säger något om författares/illustratörers gärningar, och om böckers och läsningens välvilliga effekt. Barn som får berättelser och poesi utvecklar en hunger för ord, en hunger som om den mättas har förmågan att förvandla barns inre och yttre liv.
Visst var det så för Hans Christian Andersen, den tämligen ensamma, och kanske aningen udda, fattige pojken som började sitt liv i 1800-talets Odense i Danmark. Berättelserna han lyssnadepå förvandlade och gav Den fula ankungen,som ju var Andersen, tankar om att saker och ting kunde vara annorlunda. Han blev förvissad om att alla kan bli något speciellt.

Pappans sagoböcker gav honom vingar.
Genom böcker och berättelser lärde sig Hans att flyga”.

(Hans Christian Andersen Die Reise seines Lebens, 2020)

När Andersen sedermera skrev sina sagor, sina eventyrskapade han en ny sagogenre, konstsagan, som hade drag av folksagan men sprang ur Andersens egen fantasi, hade ett direkt tilltal (ett vardagligt språk) till läsaren/barnet, var humoristiska, empatiska, använde sig av vardagsföremål och djur som förlänades mänskliga egenskaper och känslor, och ofta var utan lyckligt slut.
H.C. Andersens berättelser tillhör idag världslitteraturen, och allt sedan de första sagorna gavs ut (1835) har de färdats ut i världen, där de har berättats/återberättats, översatts, nytolkats, sanerats, parafraserats och remedierats i olika media (bl.a. till film) med olika estetiska stilar och uttryck och av skiftande kvalitet.
Till största del finner vi dagens Andersenberättelser i bilderböcker eller i illustrerade samlingsverk för yngre barn, men till en början var de inte illustrerade – de skulle högläsas, lyssnas till och vissa var tom avsedda för vuxna läsare.
Så låt oss dagen till ära fira Andersen, hans sagor, högläsningen och lyssnandet. Sätt dig med ett äldre barn och läs någon av hans sagor högt. Sätt dig med ett yngre barn och läs nytolkningarna av hans sagor.

Jag vill uppmärksamma boken som är en hyllning till en av litteraturhistoriens stora och nydanande författare och till barnlitteraturens kraft: Hans Christian Andersen – Die Reise seines Lebens (utgiven på NordSüd Verlag, 2020).
Boken, som än så länge bara finns utgiven på tyska ( engelska september 2020) är skriven av Heinz Janisch, författare från Österrike och bildberättad av Maja Kastelic illustratör från Slovenien. 
Jag kontaktade NordSüd Verlag som var mycket vänliga och tillmötesgående och som skickade ett fantastiskt material samt boken till mig. 

Omslag till Hans Christian Andersen – Die Reise seines Lebens, 2020NordSüd Verlag 


En droska är på väg till Köpenhamn. I droskan sitter flickan Elsa, hennes mamma och en äldre man som presenterar sig som Hans Christian Andersen, författare. Flickan är nyfiken och ställer frågor till mannen och ber honom att berätta en saga; mannen berättar sagan om pojken som lärde sig att flyga. Som ju naturligtvis handlar om Andersens egen livsresa: om den svåra barndomen, pappan och berättelserna (med världar där allt var möjligt) som pappan läste högt, den konstanta drivkraften att lämna den enkla bakgrund bakom sig, viljan och passionen att bli något konstnärligt (sångare, balettdansör, skådespelare, författare) den ensamma och ovissa resan till Köpenhamn som fjortonåring, möten, bakslag, strävanden och förhoppningar – ja, hela resan fram tills sagorna kom på pränt och livet därefter.

Boken är ett lysande resultat av samarbete mellan Heinz Janisch och Maja Kastelic, märkbart i hur kongenialt text och bild lierar sig i berättelsen. Sida för sida följer läsaren pojken och ser hur saga och liv vävs samman; Maja Kastelics illustrationer är på en gång en kulturhistorisk vandring i 1800-talets Danmark (stadsbild, arkitektur, klädedräkter, kineseri) och en ingång till Andersens mest älskade sagor som TummelisaPrinsessan på ärten, Den fula ankungenoch Kejsarens nya klädersom målas fram på hela uppslag. 
Maja Kastelics bildberättande formar en hybrid, som nyttjar både bilderbokens element i uppslag och format och den grafiska romanens seriella berättande. Det är drömskt och lekfullt fylld med intervisuella referenser till sagans värld (folksagor), andra kända och omtyckta bilderboksmakare (även till Kastelics egna böcker) och till Andersens andra sagor och till hans liv (utklippta siluetter!!)
Liksom i Pojken och huset använder Kastelic här färgers valörer för att skapa stämning och känsla av tid. Här används sepiatoner, att likna vid gamla fotografier, för tillbakablicken; för den tidlösa, drömlika sagotiden används både pudrigt pastelliga och klara färger och berättelsens nutid grundas i jordfärgen ockra.

Jag kontaktade
Maja Kastelic och ställde några frågor om boken. 

– Vilken relation har du till HC Andersen och hans sagor?

Jag känner naturligtvis till HC Andersens sagor från min barndom. Min favorit var Tummelisa, jag hade en bok som var vackert illustrerad av Marlenka Stupica, en känd slovensk illustratör.
Men det var först under arbetet med den här boken som jag insåg bredden i, och omfattningen av hans författarskap och lärde mig om mer om hans liv och om hur förvånansvärt modig och passionerat målmedveten han var redan som litet barn. Trots alla svårigheter gav han aldrig upp och han behöll sitt ”barnasinne” hela livet.
Jag tycker om budskapen som kan utläsas i hans sagor men mest av alla det budskap som förmedlas genom hans liv.

–Vad är arvet efter HC Andersen, tror du?

Enligt mig är det naturligtvis den betydande litteraturen han efterlämnade, som inte bara är vacker och poetisk utan också förmedlar sånt som är sorgligt och på så sätt får läsarna att tänka på det med inlevelse och empati. Han är en viktig gestalt i barn- och ungdomslitteraturvärlden, som sätter ljus på läsning och på fantasins makt/kraft för barn över hela världen. Men som sagt, med mer kunskap om hans liv, uppskattar jag också hans mod att sticka ut, hans lust att ge sig ut på resor och hans förmåga att i vardagen och vardagliga saker förnimma fantastiska världar och ge oss tillträde till dem.

– Kan du berätta något om arbetet med illustrationerna till boken Hans Christian Andersen – Die Reise seines Lebens ?

Arbetet med boken tog nästan ett år att slutföra. Jag var först tvungen att göra en omfattande research (som tur är finns mycket material online och HC Andersen skrev ju själv en hel del om sitt liv). Heinz Janischs berättelse är så genomtänkt och texten både ymnig och förtätad, och jag ville verkligen få med så mycket som möjligt av det i illustrationerna. Jag ville att det skulle bli en hyllning till fantasin, till berättandets magi och, naturligtvis, till Andersens förmåga att se fantastiska berättelser överallt.
Det fanns tre narrativa nivåer, vilka var en utmaning att definiera och särskilja, och jag tänkte att sammanflätningen av HC Andersens liv, hans sagor och ett barns perspektiv var signifikant så jag ville få med den i illustrationerna. Det är den första (vad jag vet) barnboken om Andersen och om hans sagor så jag hade med honom och Elsa i varje scen, och ledtrådar och detaljer från olika sagor överallt i boken (ärtor, svalor, små ankor, pappersbåtar etc.). Det var en stor utmaning att arbeta med boken men än mer – en stor ära.

Avslutningsvis, frågar jag mig om Andersens sagor har relevans för dagens barn? Och det har de ju – de behandlar på ett innehållsplan det komplexa i att vara människa, livet och döden, moraliskt ont och gott, lidande och hemskheter, motstånd och undergivenhet, lycka och hopp och en hel del mer som barn kan behöva eller som barn vill möta i böckernas värld.
Och, som sagt, vår tids författare och illustratörer kan tillföra något nytt, något samtida, något annat än tidigare tolkningar – både i text och bild. De kanske lägger tonvikt på att bildberätta med vackra, dekorativa uppslag (Tummelisa/ Charlotte Gastaut), leker med originalet och ändrar på könsstereotypa premisser och skapar intressanta tvetydigheter (Kejsarens nya kläder/Barbro Lindgren & Robert Nyberg), behåller originaltextens budskap men ändrar själva intrigen (Guji-Guji/Chih-Yuan Chen) och har ett barns perspektiv (Nu leker vi den fula ankungen/Barbro Lindgren & Eva Lindström) tänker på alla barn och representation (Thumbelina of Toulaba/ Daniel Picouly & Olivier Tallec), följer ursprungstexten men utforskar och tillför något i bildspråk (The Steadfast Tin Soldier/ Joohee Yoon) eller tom slår sönder ursprungstexten och leker med den genom att alludera och synliggöra sig som konstruktion (Öppna mycket försiktigt: en bok med bett/Nicola O´Byrne). 

Mer sagor åt barnen! Låt barnen resa. Öppna nu bokens pärmar och ge er iväg in i världen!

/Susanne Sandström

Lästips
___________________________________________________________________________

Tummelisa av Charlotte Gastaut, Rabén & Sjögren 2012

Kejsarens nya kläder av Barbro Lindgren & Robert Nyberg, Karneval Förlag 2015

Guji-Guji av Chih-Yuan Chen, Hippo Bokförlag 2015

Nu leker vi den fula ankungen av Barbro Lindgren & Eva Lindström, Rabén & Sjögren 2014

Thumbelina of Toulaba av Daniel Picouly & Olivier Tallec, Enchanted Lion Books 2007

The Steadfast Tin Soldier av Joohee Yoon, Enchanted Lion Books 2016

Öppna mycket försiktigt: en bok med bett av Nicola O´Byrne, ABC Förlag 2013

Hans Christian Andersen´s Fairy Tales selected and illustrated by Lisbeth Zwerger, Penguin Young Readers Group, 1991

The Fairy Tales of Hans Christian Andersen av Noel Daniel, Taschen 2017

Béné – snabbare än den snabbaste hönan får årets Peter Pan-pris


Peter Pan-priset – det enda svenska barn- och ungdomsbokspriset som går till en översatt bok – tilldelas 2020 ”Bené – snabbare än den snabbaste hönan” av Eymard Toledo i översättning av Björn Eklund, utgiven av Karneval förlag

Motivering:
Med uttrycksfulla illustrationer och humor och värme i både text och bild förmedlas berättelsen om Bené, en pojke i en liten by i Brasilien som älskar att spela fotboll. Kärleken till fotbollen blir en väg in i berättelsen. På ett enkelt och kul sätt skildras Benés vardag med lek och arbete, familj och kompisar i en annan del av världen. Sammantaget blir det en vacker och spännande bok om att leva i en miljö som är annorlunda än vår men där det ändå finns så många likheter och möjligheter till igenkänning.

Peter Pan-priset delas ut till en översatt bok som breddar och berikar den svenska barn- och ungdomsboksvärlden.
Priset instiftades år 2000 av IBBY Sverige och Bokmässan. Det ska gå till en översatt barn- eller ungdomsbok som har särskilda litterära kvaliteter och uppfyller ett eller flera av följande kriterier:

  1. Den visar ett nytt eller i Sverige mindre känt författarskap.

2. Den kommer från ett land, språk eller en kultur som är mindre vanligt förekommande i den svenska utgivningen.

3. Den har ett innehåll som fokuserar på barn eller ungdomar i andra länder eller kulturer.

Priset består av ett diplom, skapat av den sydafrikanske barnboksförfattaren och illustratören Piet Grobler, samt en inbjudan till Bokmässan i Göteborg där ett seminarium anordnas för att presentera prisvinnaren och den vinnande boken. Juryn utgörs av styrelsen för IBBY Sverige.
Eymard Toledo har tackat ja till att komma till Göteborg för Peter Pan-seminariet på bokmässan och att göra workshops.

Eymard Toledos berättelse har fått flera ut­mär­kel­ser i hemlandet Tyskland. Tysklands barn- och ungdoms­boks­aka­­de­­mi valde den till Månadens bok (mars 2014) och den tyska Bok­konst­­stiftel­sen utsåg den till en av de fem vackraste bilderböckerna för barn år 2014.
Eymard Toledo är ursprungligen från Brasilien. Berättelsen om Bené är den första boken av henne som utgivits i Sverige. I Tyskland har även kommit ut Onkel Flores (Baobab 2016) och Juju und Jojô (Baobab 2019).

Förutom Peter Pan-priset delas efter samma kriterier Silverstjärnor ut till två böcker:
”När månen glömde” av Jimmy Liao, översatt av Anna Gustafsson Chen, utgiven av Mirando bok.
”Ett hastigt rent rop” av Siobhan Dowd, översatt av Helena Ridelberg, utgiven av Atrium förlag.

För frågor om Peter Pan-priset kontakta IBBYs ordförande Margaretha Ullström info@ibby.se

Förlaget nås genom  mejl till kontakt@karnevalforlag.se

Läs mer om Eymard Toledo på hennes hemsida: https://www.ey-toledo.de/ 
och på Karnevals förlags sida: https://www.karnevalforlag.se/bocker/bene-snabbare-an-den-snabbaste-honan/

Jella Lepman

Jella Lepman, ur IBBY Internationals arkiv

Artikeln har tidigare varit publicerad i Opsis Barnkultur

I dag lever miljontals barn på flykt under olidliga förhållanden. Nationalismen och rasismen växer sig starka. Hur kan vi som är engagerade i barnlitteratur och barnkultur tänka kring dessa utmaningar? Kanske kan vi kasta en blick bakåt i tiden och låta oss inspireras av Jella Lepman! 

Är inte namnet bekant? Det borde det vara. I ett Tyskland sönderslaget av andra världskriget var Jella Lepman upphovskvinnan till Internationale Jugendbibliothek (IJB) som öppnade redan 1949 i München och till IBBY som bildades 1952. 

IJB blev snabbt, och är fortfarande, en förebild för många barn- och ungdomsbibliotek runtom i världen och IBBY finns idag i fler än 70 länder. Under namnet ”Children in Crisis” stöder IBBY otaliga projekt runt om i världen som ger barn tillgång till böcker. Biblioteken i Gaza och på Lampedusa är bara några exempel. 

Läsestuga för arbetarbarn

Jella Lepman föddes i en tysk-judisk familj i Stuttgart år 1891. Fadern var fabrikör och hans politiskt liberala övertygelse formade i mycket Jellas egen syn på världen. Efter avslutad skolgång startade hon redan som 17-åring en läsestuga för barnen till arbetarna på en lokal fabrik. 

Jella Lepman gifte sig tidigt med en tysk-amerikansk man som dog i början av 20-talet. Som änka med två små barn försörjde hon sig under 20- och 30-talet som journalist och gav också ut några barnböcker. 1936 flydde hon Tyskland för att under kriget verka i London, där hon bland annat arbetade som journalist för BBC.

När kriget tog slut 1945 övertalades Jella Lepman av den amerikanska ockupationsmakten att flytta tillbaka till Tyskland med ett alldeles speciellt uppdrag. Amerikanerna ville ”återuppfostra” den tyska allmänheten och Lepman anlitades för att ge råd om hur man skulle kunna påverka kvinnor och barn att överge sina nazistiska föreställningar. Hon fick majors rang och stor handlings- och rörelsefrihet under USA:s beskydd, då arbetet utfördes i den amerikanska sektorn. 

Ett sönderbombat Berlin 1945 Foto: A. Wilkes, Imperial War Museum

Outtröttlig energi

Villkoren för Tysklands barn var fruktansvärda efter kriget, fullt jämförbara med situationen i dagens Syrien. Bristen på mat, bostäder och skolor var stor. Många barn saknade föräldrar och hade tvingats överge sin hemort. 

Jella Lepman ville ge de tyska barnen hopp, framtidstro och en demokratisk grundsyn och tänkte att barnlitteratur och -kultur här kunde spela en viktig roll. Men en förutsättning var förstås att barnen fick ta del av böcker som inte var förgiftade av nazistisk ideologi. 

Med outtröttlig energi, ett övertygande sätt och med goda kontakter både hos den amerikanska ockupationsmakten och hos tyska vänner och författare lyckades hon redan 1946 organisera en stor internationell bokutställning i München, där barnen fick bläddra och läsa i böckerna. Utställningen turnerade sedan till flera städer i Tyskland. 

Jella Lepman hade inför utställningen skrivit brev till förläggare och institutioner i tjugo länder och bett om barnböcker med tonvikt på bilderböcker. Hon mötte stort gensvar och böckerna hon fick blev sedan grundbeståndet för barn- och ungdomsbiblioteket i München.

Öppna hyllor

Vid ett besök i USA hade Jella Lepman mött representanter för American Library Association och inspirerats av de amerikanska bibliotekens barnverksamhet.När biblioteket i München öppnade (med finansiellt stöd från Rockefeller Foundation och aktivt stöd från bland annat Eleonor Roosevelt) introducerade hon det amerikanska arbetssättet. Här skulle finnas öppna hyllor, sagostunder, boksamtal och barnkulturverksamhet på hemmaplan. Detta mötte bitvis mycket motstånd hos den tyska bibliotekariekåren, men Lepman lyckades genomdriva sina idéer. 

Jella Lepman trodde starkt på barns och ungdomars öppna sinne och skaparkraft, något som återspeglades i bibliotekets verksamhet. Här fördes samtal om framtid och fred. Här genomfördes skapande verksamhet som barn och unga själva var med om att initiera. 

Idag är det både ett aktivt bibliotek för barn och ungdom i München med omnejd och ett viktigt internationellt forskningscenter för barn- och ungdomslitteratur.  

Internationell förståelse

1951 bjöd Lepman in till en internationell konferens ”International Understanding Through Children’s Books”. Ett 60-tal deltagare från barnboksvärlden förväntades, men 250 kom! Det var författare, förläggare, pedagoger, bibliotekarier från 26 länder som alla ville bidra till att barnböcker kunde spridas mellan språk och kulturer. 
På Namn och Nytt-sidan i DN den 30 november 1951 berättar förlagsmannen Hans Rabén om nämnda konferens. 

”Med de goda barnböckernas hjälp försöker man omskola den tyska ungdomen”, säger han. 

Han är positiv till initiativet som tagits av ”energiknippet” Jella Lepman och hoppas att man under mottot internationell förståelse genom barnböckerna ska kunna sprida ”oundgängliga böcker” till världens barn. 
Under konferensen bildades en kommitté och 1952 grundades International Board on Books for Young People, IBBY, då kallat Internationella Ungdomsboksrådet, av bland annat Astrid Lindgren.

Det Jella Lepman uträttade för barn med barnlitteratur och barnkultur är och förblir enastående och uppfordrande! Hennes arbete och anda kan sammanfattas i det motto som även IBBY arbetar enligt: Ge dem böcker ge dem vingar

Okänd fotograf, ur Rabén & Sjögrens arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria. Bilden är beskuren.

IBBYs tidiga år i Sverige

1956 ordnades IBBYs fjärde internationella konferens i Stockholm. En viktig punkt på programmet var utdelandet av HC Andersenpriset. Bland de fem jurymedlemmarna fanns Elsa Olenius. 
Astrid Lindgren hade varit en av kandidaterna till priset, för ”Mio min Mio”, men några i juryn tyckte att den var för grym och inte tillräckligt i HC Andersens anda. I stället valdes Eleonor Farjeons ”Det lilla bokrummet”. 
I samband med konferensen ordnades en internationell sagostund där Astrid Lindgren och Torbjörn Egner framträdde tillsammans med Philippa Pearce och Liza Tetzner. Till ny president för organisationen valdes förläggaren Hans Rabén. 
Konferensen 1956 och valet av Hans Rabén till president tyder på att IBBY i Sverige startat sitt arbete redan tidigt på 50-talet, men vi har inte kunnat hitta några dokument från den perioden. Kanhända har någon av Opsis läsare kunskap om hur detta gick till. 

/Ulla Hjorton, tidigare ordförande i IBBY Sverige

Källor:
Lepman, Jella; A bridge of children’s books

Artiklar i Bookbird: 2002 julinumret av Eva-Maria Metcalf,  2010 januari- och julinummer av Liz Page, samt i nr 4 2017 av Valerie Coghlan

DN:s Namn och Nytt sida 1951-11-30, 1956-09-12, 1956-09-15 samt 1956-09-16

I hennes egen lättlästa bok A Bridge of Children´s Books kan vi läsa om hur hon under den amerikanska ockupationsmaktens beskydd och med stark motivation byggde upp IJB och hur hon startade IBBY, verksamheter som än idag kämpar för barns rätt till läsning och kultur också i krig och kris. 

Till medlemmarna ang. IBBY Sveriges uppskjutna årsmöte

Segersäng 13 mars 2020

Kära IBBY-vänner!

Coronapandemin är ett faktum. I dessa tider ligger det därför ett särskilt ansvar på var och en av oss att visa hänsyn, hjälpa och respektera varandra. Det gäller att tänka utanför den egna zonen. Därför har IBBYs styrelse under fredagen den 13 mars beslutat uppskjuta årsmötet 2020 – i strid mot stadgarna. Enligt stadgarna ska årsmötet hållas före mars månads utgång. I år kommer detta inte att ske. Vi hoppas att styrelsens beslut har medlemmarnas godkännande  och att det kan behandlas när årsmötet väl genomförs. När vi kan genomföra årsmötet återstår att se. Vi kommer att följa de riktlinjer och rekommendationer som ansvariga myndigheter lämnar. Under tiden kommer den nuvarande styrelsen att fungera intakt, men vi hoppas eventuellt kunna adjungera  ett par personer till styrelsen. 

Utdelningen av Gulliverpriset har uppskjutits på obestämd framtid. Styrelsen kommer att diskutera frågan om prisutdelning och återkomma med information. 

Styrelsen har dock ännu inte kommit fram till hur vi ska tillkännage Peter Pan-priset. I alla fall kommer vi att ordna så att alla medlemmar får ett besked om  hur  priset tillkännages och vem som är pristagare. 

Styrelsens arbete sker i nuläget  med stöd av digitala verktyg, och inga platsburna möten genomförs.  När allt detta väl är sagt, hoppas jag,  att  vi kan lyfta blicken ut i världen och fundera på hur vi ska kunna stödja flyktingbarnen på de grekiska öarna och vid grekiska gränsen. Vad händer när land efter land nu sluter gränserna ännu mer och isolerar sig? Nu behövs IBBY, det internationella nätverkets sammanhållning som allra mest. Nu sätts vi på prov. 

Till sist ett gott råd – tvätta händerna ofta och länge! 

/Margaretha Ullström, ordförande IBBY Sverige

IBBY-café på Bokslukaren i Stockholm

Bild: Jenny Edvardsson

Allvar blandades med stänk av humor i samtalet mellan Per Gustavsson och Mats Strandberg vid  IBBY-caféet på barnbokhandeln Bokslukaren i Stockholm. Torsdagen den 20 februari.  Det var ett samarbete mellan IBBY, Rabén & Sjögren och Opals förlag. Ett tjugotal personer kom för att mingla, lyssna och delta i samtalet.  IBBYs ordförande Margaretha Ullström hälsade alla välkomna till detta första IBBY-café genom att berätta om IBBY med tonvikt på IBBY Honour List.  Därefter ägnades IBBY-caféet åt två av de svenska bidragen till Honour List 2020, nämligen ungdomsberättelsen Slutet av Mats Strandberg  utgiven av Rabén & Sjögren och bilderboken Om dagen tar slut med text avLisa Hyder utgiven av Opals förlag. Samtalet leddes av Rabén & Sjögrens redaktör Ylva Blomqvist som kom med skarpa och öppnande frågor till de båda upphovsmännen. Samtalet rörde sig fram och tillbaka kring vilka särskilda utmaningar som infinner sig när något så ångestladdat som klimathot behandlas i skönlitterär form för barn och unga. Båda böckerna utgår ju till exempel från kometer och inte ett direkt klimathot. 
Är klimathot ett typiskt motiv i svenska böcker i vår samtid eller dominerar det ungdomslitteraturen över hela världen?  Det är en av de frågor som väcker nyfikenhet  inför Honour List 2020. Kanske får vi genom den en fingervisning om hur väsentligt klimatfrågorna numera är i samtidens barn- och ungdomslitteratur? 

IBBY Honour List är en betydelsefull aktivitet inom IBBY internationellt. Det är en bokförteckning som produceras vartannat år, där medlemsländerna presenterar verk av framträdande författare, illustratörer och översättare. Tillsammans bildar dessa presentationer en förteckning över de allra bästa barn-  och ungdomsböckerna i hela världen. De tre nominerade titlarna från Sverige kommer att ställas ut tillsamman med de övriga ländernas titlar under 2020 och 2021, på IBBY-kongressen i Moskva 2020, på barnboksmässan i Bologna, på institut och bibliotek i Zürich, Arizona, St. Petersburg, i Japan och Bratislava. 

IBBY Sverige har utsett följande titlar till IBBY Honour List 2020: 

•Författare: Slutet av Mats Strandberg

•Illustratör:  Om dagen tar slut med bild av Per Gustavsson, författare Lisa Hyder. 

•Översättare: Angie Thomas ungdomsroman The Hate U Give översatt avAmanda Svensson

Läs mer om de utsedda titlarna i  Opsis Barnkultur nr 1 2020 eller här.

/Margaretha Ullström

Gulliverpriset 2020 går till Linda Holmer

Foto: Ina Marie Winther Åshaug

Gulliverpriset 2020 tilldelas Linda Holmer är ansvarig lärare på fristående kurser inom bild och berättande på HDK-VALAND – Högskolan för konst och design.

Med följande motivering: 

Genom att belöna Linda Holmer med Gulliverpriset vill vi lyfta fram det arbete som görs där bilderböcker för barn blir till, ett område som inte tidigare blivit belönat. Linda har öppnat upp för samarbeten och gästlärarskap med olika bilderboksproffs inom bilderbokens teori och praktik – med stor tonvikt på bild- textrelationen, skrivprocessen och bilderbokens formfrågor. Detta, att inte bara koncentrera sig på bilden, utan på helheten, har etablerat HDKs kurser som en unik avancerad vidareutbildning för redan yrkesverksamma barnbokskreatörer med olika bakgrund. På så sätt har bilderbokskurserna på HDK fått inflytande på svensk bilderboksutgivning.

Linda Holmer är förutom lärare också grafisk formgivare och bilderbokskreatör. Läs mer på HDKs sida här

Välkommen till prisutdelningen! Den sker på IBBY Sveriges årsmötes publika del, onsdag 18 mars kl. 18.30 på Kristinehovs malmgård, Kristinehovsgatan 2 i Stockholm. Då kommer Linda Holmer också att berätta mer om sitt arbete.

Reflektioner från Statusseminar i Köpenhamn 2020

Illustrationer från Jacobina Jacobsens textlösa bok Ø.

Den 17 januari 2020 var det dags för Statusseminar på Campus Carlsberg i Köpenhamn, en dag anordnad av Selskabet for Børnelitteratur, IBBY Danmark. Under en heldag presenterades den danska barn- och ungdomsboksutgivningen från år 2019. Dagen inleddes av Kathrine Bach Pachniuk, barnboksbibliotekarie, som talade under rubriken Årets billedbøger. Hon utgick från rubriker som ”Till de minsta”, ”Till de större”, ”Goda att arbeta med i skolan”, ”Filosofiska bilderböcker” och ”Svåra situationer och känslor”. 
Därefter presenterades Årets letlæsningsbøger til de små av Betina Falsing, barnboksbibliotekarie och styrelsemedlem i IBBY Danmark. Falsing diskuterade begreppet lättläst och visade sedan på tendenser i den danska utgivningen. Mycket av det lättlästa har fokus på estetik och det visuella och många böcker är bearbetade versioner av populära böcker. 
Den tredje programpunkten var Årets bøger til svage læsere, presenterad av Rachel Røst, grundare av organisationen Læs for livet. Barnboksbibliotekarien Anja Kirk Berthelsen fortsatte med Årets fagbøger for små og store. Hon lyfte fram flera intressanta tendenser – Starka personligheter, Den svåra ungdomen, Vetenskap, Klimat och Bilderböcker för 7år+. 
Sista passet innan lunch handlade om Om tværmedialitet i børne- og ungdomsbøger presenterat av  Sarah Mygind, adjunkt vid Aarhus universitet. Mygind presenterade sin forskning och hur litteratur inte längre bara handlar om böcker utan om ett samarbete och samspel mellan olika medier.  
Efter lunch fortsatte Søren Jessen. Han berättade om sin dubbla roll som författare och illustratör i grafiska romaner och illustrerade böcker. Senare på eftermiddagen fick publiken lyssna på ett samtal mellan Anna Jacobina Jacobsen, illustratör och mottagare av det danska Kulturministeriets illustratörpris för boken Ø, och Marianne Eskebæk Larsen, lektor vid Københavns professionshøjskole. Samtalet handlade om Jacobina Jacobsens författarskap och om skapandet av den textlösa boken Ø.
Dagens avslutande programpunkt stod Sanne Søndergård, författare och stå up-komiker, för. Hon berättade om sitt liv med barn- och ungdomsböcker.

/ Jenny Edvardsson

Några boktips från den danska barn- och ungdomsboksutgivningen

Bello av Mette Eike Neerlin og Otto Dickmeiss (en bilderbok om Bello som sitter i rullstol och som hatar att alla ser honom som en handikappad med begränsningar)

Bogen om Blom av Tina Sakura Bestle og Anna Jacobina Jacobsen (en filosofisk bilderbok om en sköldpadda, om en ny vän och om det vackra i världen)

Serien Mellen_Rum (exempelvis boken Jeg har altid drømt om det mord av Dorte lilmose och Syndflod av Peter Krogholm, båda ungdomsböcker)

Vildnis og tropehjelm av Søren Jessen (en grafisk roman om en pojke som letar efter sin pappa)

Tordenhuset av Mette Vedsø och Signe Kjær (en bilderbok om en pojke som tvingas kliva in i fantasins värld när hans pappa inte riktigt klarar av sitt föräldraskap)