Var är toaletten?

Lite halvt på allvar och halvt på skämt brukar flera av mina bibliotekskollegor hävda att två frågor är de mest frekventa från våra besökare – Var är toaletten? och Har ni någon kopiator? Jag känner mig tveksam. Blandar vi inte äpplen med päron. Själv upplever jag att frågorna på en barnavdelning till största delen faktiskt handlar om böcker (eller barn). Det frågas om specifika titlar och författare, det önskas boktips och många gånger kommer både pedagoger och unga för att få hjälp med temaarbeten eller uppsatser. Glädjande nog vill man gärna läsa både fakta och fiktion på sitt ämne. Den sista kategorin tycker jag personligen är de roligaste. Och samtidigt … så blir mitt huvud oftast alldeles blankt! Visst kan jag leta med hjälp av sökord eller någon av de utmärkta böcker som finns till hands just för detta. Men sökorden är inte alltid inlagda och böckerna kanske givits ut för 3 år sedan … Ibland frågar jag faktiskt besökaren om jag kan få återkomma efter lite betänketid. Och jag erkänner att bästa servicen får de om de ställer frågan med någon dags framförhållning. För jag vill ju så gärna lämna ifrån mig en stor, spännande och kanske lite överraskande hög med blandade böcker.

Just nu skulle jag önska mig en fråga på temat gatubarn. Under de två senaste åren då vi i styrelsen arbetat med att utse en Peter Pan-pristagare har överraskande många faktiskt behandlat just det temat. Förra året var det  bilderböckerna ”Marias docka” av Morten Dürr och med bilder av Lars Gabel i översättning av Carina Edling (Hegas 2010) och ”Gatans prins” av Dominique Mwankumi, i översättning av Suzanna Petersson Kero (Trasten 2011). Två mycket olika böcker i sitt uttryck. Den första är expressiv med skarpa kontraster och färger. Den handlar om en storebror och en lillasyster som lever av att leta saker på stadens stora sopptipp. Allt som hittas måste redovisas för de vuxna män som styr hanteringen. Vilket land vi befinner oss i är ovisst men tydligt framstår hur snabbt dessa barn tvingas bli vuxna. Något som inte är så lätt den dagen de hittar en docka… Den andra boken utspelar sig i Kongo och bilderna mer lågmälda som vore de tecknade direkt på den torra marken. Pojkarna i berättelsen tillverkar saker av det som de finner på sopptippen och säljer. En dag bygger Shégue ett riktigt musikinstrument och kanske behöver inte framtiden se fullt så mörk ut ändå …

En bok av ett helt annat slag är ungdomsdeckaren ”Box 101: ett fynd, en gåta, en livsfarlig jakt” av Andy Mulligan i översättning av Kersti Wittbom (Berghs 2011). Titeln säger allt och den här boken som utspelar sig i Manila kan rekommenderas till vilken spänningstörstande läsare som helst. Den sista boken som kom ut i år är ”När lejonet ryter” av Nasrin Siege med bilder av Barbara Nascimbeni i översättning av Ulla Forsén (Hjulet). En bok som med  ett expressivt och associativt bildspråk  skildrar den tuffa vardagen för två  hemlösa hungriga pojkar i en storstad i något afrikanskt land.

Givtvis skulle jag, till en eventuell bibliotekbesökare, också tipsat om Monica Zaks fantastiska serie om Alex Dogboy. Men de böckerna kan ju tyvärr inte komma ifråga för Peter Pan-priset då de är skrivna här i Sverige. Ibland önskar man nästan man fick instifta ett pris till …

Gertrud Widerberg